Frågor om rotträning

De kan nästan se hyperaktiva ut. Medan några står och trampar medan hela kroppen viftar från sida till sida, tillgriper andra mer akrobatiska spritthopp. Gjetare kan igen bli mer hetleverade och skapar massor av ljud.

Ser man en sådan hund kan det kanske verka naturligt att tro att det är hundar som behöver mycket lugn träning, och söker man upp lugn träning på nätet hittar man visst många märkliga tips. Det som också ofta följer med lugn träning är mycket fokus på att hunden ska klara att inget händer. Det att hitta balans mellan aktivitet och passivitet, och att låta hunden få använda sig själv ordentligt, verkar hamna i bakgrunden (i alla fall för de jag har observerat).

Kan det tänkas att det istället för massor av lugn träning kan ge bättre resultat att ha tydliga kriterier i träningen? När jag tränar framför andra är det ett mål för mig att inte bara hunden ska bli säkrare på det vi håller på med och ha en tydlig framgång, utan också att åskådarna ska kunna se på oss vad kriterierna är, utan att jag behöver säga det. Rätta och tydliga kriterier ger mindre frustration för hunden. Dessutom ger det utrymme för att få använda sin energi på ett ändamålsenligt sätt, särskilt om man lyckas ha en så bra progression att hunden hela tiden blir utmanad. En hund som har jobbat bra blir trött, och en trött hund slappnar av lättare än en hund som har mycket överflödig energi.

Varför blandar jag in kriterier i denna diskussion? Jag observerar en del hundar i träning och på kurs, och det jag ser är att när hundarna inte vet vad som förväntas av dem, så börjar kroppen att gå. När de förstår vad de ska göra, verkar det som att hela systemet lugnar sig, och de fokuserar på uppgiften. Flattar planterar alla fyra benen i marken, jaktgoldenen står helt stilla med hela kroppen, dvärgpinscherna slutar att hoppa som sprittbollar, gjetaren jobbar tyst och målmedvetet. Det enda som behövs är att du som träner sätter rimliga kriterier (med motsvarande lämplig stressnivå för övningen) och förmedlar kriterierna till hunden genom bra timing. Om du dessutom belönar bra får du en hund som inte bara vet vad den ska göra – den vill också göra det.

Det betyder inte att all lugn träning är irrelevant. Några hundar behöver verkligen hjälp att hitta av-knappen. Men de hundar som behöver det är ofta de mest högpotenta, och/eller de mest lättestressade, och båda behöver det jag har skrivit ovan. Den högpotenta behöver verkligen få använda sig själv, och den lättestressade behöver veta vad den ska göra. Och när du har det som grund har du också mycket bättre förutsättningar för att lyckas med lugn träningen.

Det jag också har lagt märke till är att skickliga träners hundar mycket sällan är stressade. Skickliga träners vet hur de ska förmedla vad de vill till hunden, och hunden får ofta använda sig på ett bra sätt. Därför är det att investera tid i att bli en bättre hundträner, också en investering i att få en välfungerande hund. Hur blir man en bättre hundträner? Man tränar, utvärderar träningen för att säkerställa att man är på rätt väg, och så tränar man mer.