Varför hålla belöningen gömd i fickan?
En av de första sakerna jag lär mina kursdeltagare är att hålla belöningen väl gömd i fickan när de tränar – helt tills (minst 0,3 sek) efter klicket.

Beteendet måste först utföras av hunden – först då kommer belöningen fram i ljuset!
Det finns (som alltid) några undantag från denna regel. Men låt mig vara väldigt tydlig: De flesta fallen jag ser där tränare håller godisar eller leksaker synliga i handen under träning, handlar INTE om strategiska undantag från regeln, utan mycket mer om regelrätta dåliga vaner som tränaren har utvecklat. Tyvärr ofta på bekostning av långsiktiga resultat. Låt mig förklara lite närmare.
När vi tränar ett visst beteende, tränar vi aldrig bara själva beteendet – vi tränar alltid beteendet i en kontext. Det är därför vi alltid analyserar både
A – B – C (antecedent – behavior – consequence)
…och inte bara B, när vi vill förstå ett beteende.
Sagt på ett annat sätt: Det hjälper inte att beteendet ser bra ut, om det bara förekommer i en helt annan situation än där du egentligen behöver det! (det är t.ex. inte tillåtet med synlig belöning på tävlingar…)
En kontext (situation) består av flera olika stimuli (tränarens rörelser/ord/ljud, synintryck och lukter i omgivningen osv). När ett beteende förstärks under träning, förstärker vi inte bara beteendet – vi förstärker beteendet i närvaro av bestämda stimuli (Antecedents).
När ett beteende förstärks i närvaro av ett (eller flera) stimuli, kommer dessa stimuli snabbt att få stimuluskontroll över beteendet. Stimuluskontroll definieras som att «beteendet utförs oftare när stimulus X är närvarande, jämfört med när stimulus X inte är närvarande».
Vi svarar inte i telefonen när den inte ringer – bara när den ringer först. Vi kollar inte i brevlådan sent på kvällen (om vi redan har hämtat posten tidigare på dagen).
På samma sätt är det med synlig vs. dold belöning. Om ett beteende under inlärning blir förstärkt många gånger när tränaren har belöningen synlig i handen kommer detta att vara MYCKET framträdande stimuli som snabbt får stimuluskontroll över beteendet. Naturligtvis kan detta trappas ned allt eftersom träningen fortskrider, och ju snabbare du tar bort den synliga belöningen, desto mindre risk för hjälpberoende är det. Så man KAN delvis komma undan lite slarvigt arbete i början av träningen.
Men min fråga (som bryr sig om att optimera hundeträningen så mycket som möjligt) är dock: Varför vill någon använda mer hjälp än nödvändigt som måste tas bort senare (och som hunden kan bli beroende av) NÄR DETTA INTE ÄR NÖDVÄNDIGT? Det är ju så OTROLIGT enkelt att hålla belöningen gömd i fickan, och först ta fram den efter klickern?
Eller – är det egentligen så enkelt? Kanske jag är lite för snabb här…?
Vid närmare eftertanke tar jag kanske lite för lätt på problemet. Det ÄR faktiskt inte så enkelt att alltid ha belöningen gömd i fickan – när man väl har blivit van vid att hålla den redo i händerna. Det blir på samma sätt som att säga att «det borde vara enkelt för en spelberoende att använda pengarna på bättre saker än att spela bort dem», eller att «det borde varit enkelt för en alkoholist att hålla sig borta från flaskorna». Så jag ber om ursäkt för min brist på empati – jag inser att det inte är så enkelt…
Det finns två huvudskäl till att det är så beroendeskapande att hålla belöningen i händerna när du väl har börjat:
- Det sparar arbete (och människor är ju känd för att vara bekväma varelser). Och ju sällanare du gömmer belöningen i fickan, desto mer mödosamt kommer det att kännas för dig de gånger du faktiskt gör det rätt, eftersom du kommer att sakna goda mekaniska färdigheter för att dra leken/godisar snabbt upp/ner från fickan. Och ju sämre mekaniska färdigheter du har för att dra belöningen upp/ner, desto trevligare kommer det att kännas att i stället ha belöningen lätt tillgänglig i handen.
- Och viktigast av allt: Ju oftare du går omkring med belöningen synlig, desto bättre kommer din hund att arbeta när belöningen är synlig (jämfört med när belöningen är dold). Det att hunden arbetar sämre än vanligt upplevs ofta mycket obehagligt för hundetränare. Det betyder att rätt beteende (gömma belöningen i fickan) faktiskt blir straffat de gånger det förekommer (din hund tränar dig lika mycket som du tränar den…). Och samtidigt – det att hunden (till synes) arbetar bra, är ivrig och utför beteendena med fart och intensitet är MYCKET förstärkande. Det är som heroin för hundetränare. Ingen undran på att någon och var kan bli hängd…
Om du från början är noggrann med att alltid ha belöningen gömd i fickan, blir inte detta något problem. När du aldrig har varit fascinerad av droger, har du inga problem med abstinenssymtom heller. Dessutom kommer du nu att ha så bra mekaniska färdigheter för att dra belöningen upp/ner från fickan att du knappt tänker på det – det är bara en helt naturlig del av träningen som går mer eller mindre av sig själv. Och inte minst – din hund arbetar ju precis lika bra/ivrig/intensivt med belöningen dold – det är ju det den är van vid.
– «Men jag kan inte förstärka i rätt position om jag inte har belöningen redo i handen», tänker du kanske.
Nå, det är därför vi har KLICKERN i första hand! Klickern är en «bro» mellan ögonblicket då du MARKERAR rätt beteende, och när belöningen serveras 1-3 sekunder senare. Det är precis detta klickern är gjord för! Belöningsplacering är något du kan använda TILLSAMMANS med klickern – inte som ersättning för den.
Som klickertrainer måste du faktiskt våga LITA PÅ KLICKERN. Om du är en belöningsplaceringskontrollfreak kommer detta att vara svårt i början (inte minst för att du förmodligen har varit slarvigt med att hålla arbetsposten efter klickern i flera år, så att din hund inte lyssnar speciellt mycket efter klickern ändå). Det är lätt att hamna i dåligt sällskap när man väl har börjat på det spåret.
Men för alla som är beroende av synlig belöning – vet att det finns hopp! Och det börjar med att du fattar beslutet att från och med nu ska jag hålla mig nykter och träna så optimalt som möjligt (med belöningen gömd!). Du bestämmer dig för att tåla det lilla obehaget som innebär att lära dig de nya mekaniska färdigheterna du behöver medan det pågår – och innan länge kommer du att ha fått så bra flyt på de nya mekaniska färdigheterna att du inte tänker på det längre.
– «Men vad om vi tränar med omvänd lockning – måste belöningen inte vara synlig då?» Bra fråga! Jag skriver säkert mer om omvänd lockning senare… 🙂
PS: Lite torr träning kan kickstarta de nya bra vanorna! Här är ett par exempel på övningar du kan köra på egen hand innan du hämtar fram hunden. Börja kontrollerat med långsamma rörelser, var noga med att hålla händerna stilla till efter klickern – och låt tempot öka naturligt allt eftersom dina rörelser får bättre flyt.

Skriven av
Morten Egtvedt
Hovedkontor · Trondheim
Morten Egtvedt grundade Canis 1998. Han har skrivit tre böcker och utbildat över 400 hundsinstruktörer inom klickerträning och belöningsbaserad hundsträning.
Se profil og andre artikler →Mer att läsa

Klikkertrening · 26. mai 2024 · 7 min
Belønningsplassering
Det viktigste er å klikke presist. Men i mange tilfeller kan du også effektivisere treningen ytterligere ved å servere forsterkeren på en spesiell måte etter klikket.
Morten Egtvedt

Læringsteori · 28. juli 2026 · 1 min
Podcast med Morten Egtvedt & Lundqvist Hundeskole
Ingerid og Vegard fra Lundqvist Hundeskole er på kursturné i Midt-Norge, og benytter sjansen til å svippe innom Morten Egtvedt fra Canis Hundeskole for hyggelig besøk og podcast innspilling.
Morten Egtvedt

Filosofi · 22. mai 2026 · 5 min
Vitenskapelig hundetrening?
Jeg tror tiden har kommet for å avkrefte en myte, og det kommer muligens til å gjøre litt vondt for mange. Det gjør ofte vondt å skifte oppfatning om noe, men det går over og man kommer som regel klokere ut av det.
Morten Egtvedt
