Handlingsutrymme – en viktig del av våra kriterier

OBS: Jag skriver "frivillig" inom citationstecken, eftersom ingen beteenden i princip egentligen är helt "frivilliga", men det är en mer avancerad diskussion. I mellanstiden kan vi definiera "frivilliga beteenden" som "beteenden som hunden erbjuder utan lockbete/ledning och utan det verbala/visuella signalen som vi planerar att sätta på till slut".

Mycket av nyckeln till framgångsrik fri-shaping är det vi kan kalla "handlingsutrymme". Under träning kan vi utforma situationen så att hunden har STORT handlingsutrymme (alltså att den har möjlighet att erbjuda många olika beteenden), eller LITET handlingsutrymme (där den endast har möjlighet att erbjuda ett begränsat antal beteenden). Erfarna klickertrainare är skickliga på att justera detta handlingsutrymme upp och ned, allt efter vad som ger mest effektiv träning där och då. Handlingsutrymmet är en viktig aspekt av våra KRITERIER.

I "gamla dagar" (för 25-30 år sedan) när clickertraining först introducerades, använde de flesta trainare ofta ett ganska stort handlingsutrymme när de formade in nya beteenden. Jag minns gamla amerikanska clickerträningsfilmer på VHS-kassetter där trainaren ofta satt på en stol, medan hunden var lös och kunde röra sig fritt i rummet och i princip göra vad som helst (inklusive gå ett helt annat ställe), medan trainaren klickade varje gång hunden gjorde något som var en approximation till målet.

Efterhand som clickertraining blev mer populärt bland konkurrenstrainare som ofta hade behov för mer precision, förändrades träningsstilen något på denna punkt. Här är några sätt att reducera hundens handlingsutrymme, så att det är lättare för hunden att erbjuda exakt det beteende vi är ute efter snabbare eller mer precist:

- Träna med hunden i koppel (så att den inte kan gå iväg)

- Träna inomhus istället för utomhus

- Träna helt utan störningar

- Utforma miljön (t.ex. träna intill en vägg)

- Använda olika former av strategisk belöningsplacering, som ofta placerar hunden på rätt startpunkt för nästa beteende osv

- Träna repetitionsbaserat med "rena loopar"

- Sitta på huk rakt framför hunden (eller använda en annan "särskild position" som är unik för träning av exakt detta beteende)

- Använda target, låda eller plattformar

- Se till att hunden har lärt sig mer grundläggande beteenden mycket väl, så att det är lättare att lära in det nya beteendet (t.ex. att hunden har lärt sig att sitta rakt intill vänster fot, styra bakdelen, göra vändningar på stället, handtargeting osv innan du trainerar "fri vid foten"). Ju mer hunden kan väl sedan tidigare, ju mindre är i praktiken hundens "handlingsutrymme", och ju lättare kommer det att vara för trainaren att få fram beteendet "frivilligt".

- Om du använder lockbete (alltså leder hunden med ett godis, lägger ut en boll den ska springa mot osv), är handlingsutrymmet i princip mycket litet (och vi talar inte längre om "fri-shaping"). Samma sak gäller när du använder en redan inlärd signal.

Fördelen med att träna in nya beteenden med litet handlingsutrymme är som sagt att det är lättare att få fram rätt beteende snabbt, eller att få fram beteendet så att det ser ut exakt som vi vill ha det med så lite variation som möjligt. Detta kan vara användbart i många sammanhang.

Men det finns fördelar med att trä