"Projekt Självträning" på Canis klickerinstruktörkurs

Ett av projekten som studenterna arbetar med under året innebär även att använda vad de kan om förstärkningsprinciper och vetenskaplig hundträning för att påverka sitt eget beteende i önskad riktning.

Att arbeta med detta gör ofta att man får ett helt nytt perspektiv på beteende och lärande. En sak är att se att vår hund lär sig. Något helt annat (som egentligen är samma sak!) är att känna på kroppen själv hur vårt eget beteende påverkas i olika riktningar av miljöfaktorer – som vi själva kan ordna på ett strategiskt sätt. Här är Lena Irene Syversen sin utmärkta besvarelse.

*

Vad är livet utan Pepsi Max?

_Text: Lena Irene Syversen_

Jag älskar Pepsi Max. Och jag hatar att jag älskar Pepsi Max! Plastflaskan, ½ litern, 1,5 liter eller burken. Så jag har blivit mycket bra, väldigt bra, på den vanan. Helt på flyt, ja jag skulle faktiskt vilja kalla den automatisk.

Lyckligtvis kan vi ändra oönskade vanor. Om vi bara har tillräcklig vilja och självbehärskning!

Nej, vänta lite nu. Morten (Canis) säger att beteende inte har något att göra med vilja. Åh, tack och lov, nu behövde jag inte ha dåligt samvete heller….. jag är bara en produkt av min miljöpåverkan.

Jag har inte haft några större utmaningar i livet som inte gick att lösa. Men när det gäller Pepsi Max – eller rättare sagt frånvaron av det – kan det komma nästan katastrofala tankar. När jag åker på flyg för en lång resa är jag inte rädd för att flyget ska störta – jag är rädd för att jag ska få slut på Pepsi Max för de säljer det ju inte på flyg!

Om jag får slut sent på kvällen, vad om jag vaknar mitt i natten och är törstig? Jo, då har jag lagrat några flaskor extra i garaget. Viktigt att vara förberedd – för säkerhets skull.

Jag lagrar tomflaskor i en stor säck i garaget och lämnar dem för pantning när jag har två fulla säckar. Det tar inte lång tid. De flesta flaskorna är tomma, men i några finns det lite kvar. De har vid ett par tillfällen räddat mig i nöden. I ren desperation gick jag ut i garaget, tittade ner i säcken (den är genomskinlig – jag har ju planerat för allt). Då kan jag omedelbar se vilken som innehåller en liten mouthful. Längtan stoppas, behovet möts och desperation avtar. Smaken är inte bra, men Pepsien går ner, även varm och slö.

Jag hatar också att lämna pantflaskor. 2 fulla säckar med tomflaskor — aldrig många gånger som jag har fått lämna alla på en gång. Varje gång händer det något så automaten stannar eller är ur drift. Några gånger har jag faktiskt bara kastat alla tomflaskorna också, men det är inte bra, inte politiskt korrekt och känner jag blir lite skamsen…(alla dessa onödiga ord som snurrar). Tror inte det har hänt en enda gång att jag har fått lämna alla flaskorna utan att hämta personal. I efterhand borde jag naturligtvis ha samlat data på det. Antagligen stämmer det inte, det känns bara så.

Försöken på att ändra min vana har varit många. Jag har läst mycket, skaff