Vad är enklast?

I startfasen skiljer den sig ganska mycket från vad många andra gör i rundeingen. Bland annat är det många som reagerar på att vi låter hunden lämna figuranten när vi tränar in systemet. Men även när man börjar komma dit att klickerrundeingshunden ser ut som vilken annan rundeingshund som helst, finns det vissa skillnader som kan väcka reaktioner. Ett exempel är till exempel att man fortsätter med direktbelöning även efter att meldningen är etablerad. Det finns goda skäl för att göra detta, och det handlar om att vaccinera mot distansmelding (att hunden melder innan den är helt inne hos figuranten), likväl menar flera att när meldningen väl sitter, så ska hunden melde – alltid.

Anledningen till att jag nu skriver detta inlägg är att jag fick en kommentar om att det jag gjorde verkade mycket komplicerat, och att hundsportträning är och ska vara enkelt. Nu är ju det mesta enkelt när du kan det, och motsvarande kan något du inte kan eller förstår verka onödigt komplicerat. Och vad är egentligen enklast? Jag menar i alla fall man måste se på totalbilden före man avkunnar domen. Det som kan se mycket enkelt ut i början kan även ge utmaningar senare i löpet som är mycket svårt att rätta till. Och det som kan verka svårt i början kan på sikt visa sig vara den lättaste vägen att gå. Låt mig illustrera med en liten historia, inte mycket olik det man finner i till exempel meldingträning i rundeingen.

Scenario 1:

Per Jensen har ett enkelt trähus uppe i skogen, och han bestämmer sig för att lägga vattenrör in till huset från älven längre upp i skogen. Det här är ju ingen sak, tänker Per. Han åker ner till butiken, köper rör och gravningsredskap och sätter i gång. Eftersom det kan vara lite kallt på vintern, gräver Per ganska djupt. Efter att ha grävet ett tag träffar Per på berg. Han bannar och svär, men det finns ingen väg omkring, han måste hitta en annan väg. Han försöker ett tag att gräva omkring, men oavsett vilken riktning han försöker träffar han på berget. Något svettig och irriterad inser Per att han måste börja om. Han startar vid huset igen, genomför några provgravningar på den nya vägen han ser sig ut, och sedan sätter han i gång igen. Det visade sig att han inte kunde använda den raka linjen han först hade tänkt, men när han lägger grävningen i en båge genom skogen, och huggs ner några träd som är i vägen, får han lagd sitt vattenrör.

Åren går, och Per trivs med det lite enklare hyttelivet (vatten i huset är inte att förakta, alltså). Sedan kommer det en särskilt kall vinter, och något händer med rören. Per vet inte exakt var skadan är, så han måste gräva upp grävningen på flera olika ställen för att hitta skadeplatsen. Efter mycket arbete med gravningen upptäcker han att han måste byta ut stora delar av rörledningen, flera av skarvarna är skadade och också några av rören. När vattnet frös till is och utvidgade sig, gick det som det måtte med rören.
Per är en arbetskarl, och han har ju huset eftersom han tycker om att pyssla med sådant här, så han sätter i gång med att byta ut rören. Den här gången lägger han dessutom isolering omkring rören, för säkerhetsskull ifall det ska komma nya kalla perioder (global uppvärmning kan vara fruktansvärt kallt).

Scenario 2:

Per Jensen har ett enkelt trähus uppe i skogen, och han bestämmer sig för att lägga vattenrör in till huset från älven längre upp i skogen. Det här är ju ingen sak, tänker Per. Han sätter sig ner och undersöker hos kommunen, för han vet att de gjorde några utredningar av marken för en tid sedan. Där får han reda på var berget ligger, och var det är enkelt att gräva. Det visar sig att berget har en smalare passage, och en liten sprängladning gör att han kan lägga rören ganska rakt upp till där vattenkällan är mest stabil. När han har avklarat detta tar han kontakt med en kompis som har minigrärvare, och får låna utrustning av honom. Sedan är det dags att köpa in rör. Per tycker om att sätta sig in i saker i förväg, så han sätter sig på nätet och börjar förarbetet. Han undersöker vilka olika typer av rör som finns på marknaden, och vilka styrkor och svagheter de olika materialen har. Det visar sig att om han förstärker rören i skarvarna, och är noggrann med isoleringen omkring, kan han väga upp för några av materialsvagheter, och priset blir inte så högt att det inte lönar sig.
Mycket av detta lär sig Per när han upptäcker ett hyttforum för enkelt-hyttliv-entusiaster. Det finns flera som Per där ute, och de delar gärna av sina erfarenheter i diskussionsforumet. Per har spenderat en del tid på att sätta sig in i förarbetet, och han känner nu att han har översikt över de viktigaste faktorerna. Han måste likväl genomföra gravningsarbetet, och eftersom han inte kan läsa sig till hur han ska göra det, så spenderar han nog lite tid på att hitta samarbetet med minigrävraren. Något kludder blir det i början, men när han väl får tekniken i kroppen går arbetet ganska raskt.

Per tycker om att ha översikt över vad han har gjort, så han ritar in rören i kartan över området, och han markerar också exakta koordinater där det finns skarvar. Han skriver ner hur djupt rören ligger, och en ungefärlig översikt över jordförhållandena där skarvarna ligger.

Efter en särskilt kall vinter vill Per kontrollera status för sina rör. Han räknar med att om han undersöker den punkt där jordförhållandena är av sådan art att frosten blir värst, får han en översikt över resten också. I och med att han vet hur jorden är precis där kan han med en gång veta vilka verktyg han behöver till gravningen, så han slipper kasta bort tid på sånt. Det visar sig att det var mycket smart att förstärka skarvarna, för det fanns inga skador där. Eftersom Per redan har rören uppe i dagen förstärker han dem lite till, just för att förebygga mot vidare slitage under åren som kommer.

Jag ska inte förolämpa er genom att överförklara poängen. Jag vill bara kommentera att det finns en ganska tydlig överföringsbarhet till klickerträning som metod i denna historia. Nu ska den få lov att surra lite i bakhuvudet på dig och irritera huvudet av dig, eftersom du inte får ro förrän du har placerat denna nya insikt. När du sedan har placerat den kan det hända att du ser med lite andra ögon på något som till synes kan verka svårt. Jag ska inte ljuga – det att sätta sig in i saker och att vara i framkanten kräver en insats av dig, och i början kan det verka förvirrande. Men på sikt kan det faktiskt hända att det likväl är enklast.