Något av det första jag lär mina kursdeltagare är att alltid ha belöningen ordentligt gömd i fickan när de tränar – ända till (minst 0,5 sek) efter klicket. Beteendet ska först utföras – därefter kommer belöningen fram i ljuset!

Det finns (som alltid) några undantag från denna regel. Men låt mig vara väldigt tydlig. De flesta gångerna där jag ser tränare hålla godbitar eller leksaker synliga i handen under träning, handlar det INTE om medvetna undantag från regeln, utan mycket mer om regelrätta ovanor som tränaren har lagt sig till med. Tyvärr ofta på bekostnad av långsiktiga resultat. Låt mig förklara detta lite närmare.

När vi tränar ett bestämt beteende, tränar vi aldrig bara själva beteendet – vi tränar alltid beteendet i en kontext. Det är därför vi alltid analyserar både

A – B – C (antecedent – behavior – consequence)

…och inte bara B, när vi vill förstå ett beteende.

Sagt på ett annat sätt: Det räcker inte att beteendet ser bra ut om det bara förekommer i en helt annan situation än där du egentligen behöver det! (det är  t ex inte tillåtet med synlig belöning på tävlingar…)

En kontext (situation) består av flera olika stimuli (tränarens rörelser/ord/ljud, synintryck och dofter i omgivningen osv). När ett beteende förstärks under träning, förstärker vi inte bara beteendet – vi förstärker beteendet i närvaro av bestämda stimuli (Antecedants).

När ett beteende förstärks i närvaro av en (eller flera) stimuli, kommer dessa stimuli att snabbt få stimuluskontroll över beteendet. Stimuluskontroll definieras som att ”beteendet utförs oftare när stimuli X är närvarande, jämfört med när stimuli X inte är närvarande”. Vi tar aldrig telefonen när den inte ringer – bara först när den ringer. Vi kollar inte brevlådan sent på kvällen (om vi har hämtat posten tidigare på dagen).

På samma sätt är det med synlig vs osynlig belöning. Om ett beteende under inlärning blir förstärkt många gånger när tränaren har belöningen synlig i handen, kommer detta vara MYCKET framträdande stimuli som snabbt får stimuluskontroll över beteendet. Naturligtvis kan detta trappas ner efterhand som träningen går framåt, och ju snabbare du avlägsnar den synligare belöningen, desto mindre fara för hjälpberoende är det. Så man KAN delvis slippa undan trots lite slarv i början av träningen.

Min fråga (som är upptagen med att göra hundträningen så optimal som möjligt) är emellertid: Varför vill somliga använda mer hjälp än nödvändigt och som sedan måste tas bort (och som hunden kan bli hjälpberoende av) NÄR DETTA INTE ÄR NÖDVÄNDIGT? Det är ju så OTROLIGT enkelt att hålla belöningen dolt i fickan, och först ta fram den efter klicket?

Eller – är det egentligen så enkelt? Är jag kanske lite för snabb här…?

Vid närmare eftertanke tar jag kanske lite för lätt på problemet. Det ÄR faktiskt inte så enkelt att alltid ha belöningen dolt i fickan – när man först har vant sig vid att hålla den redo i händerna. Det blir på samma sätt som att säga att ”det borde vara lätt för en spelberoende att använda pengarna på bättre saker än att spela bort dem”, eller att ”det borde vara lätt för en alkoholist att hålla sig borta från flaskan”. Så jag beklagar min brist på empati – jag inser att det inte är så lätt…

Det finns två huvudorsaker till att det är så beroendeframkallande att hålla belöningen i händerna när du först har fått smaken på det:

 

• Det är arbetsbesparande (och människor är som bekant bekväma djur). Och ju mer sällan du gömmer belöningen i fickan, desto mer slitsamt kommer det att kännas för dig de gångerna du faktiskt gör det rätt, eftersom du saknar bra mekaniska färdigheter i att snabbt dra leksaken/godbitarna upp/ner ur fickan. Och ju sämre mekaniska färdigheter du har i att dra belöningen upp/ner, desto mer behagligt känns det att istället ha belöningen lätt tillgänglig i handen.

 

• Och viktigast av allt: Ju oftare du går med belöningen synlig, desto bättre kommer din hund att gå när belöningen är synlig (jämfört med när belöningen är dold). Att hunden går sämre än vanligt upplevs ofta som mycket obehagligt för hundtränare. Det betyder att rätt beteende (gömma belöningen i fickan) faktiskt blir bestraffat de gångerna det förekommer (din hund tränar dig lika mycket som du tränar den…). Och samtidigt – att hunden (tillsynes) går bra, är ivrig och utför beteendena med fart och intensitet är MYCKET förstärkande. Det är som heroin för hundtränare. Inte konstigt att någon och envar kan bli beroende…

 

Om du redan från början är noga med att alltid ha belöningen gömt i fickan, blir inte detta något problem. När du aldrig har varit beroende av knark, har du heller inte några problem med abstinensen. Du kommer då ha så bra flyt på att dra belöningen upp/ner ur fickan att du knappast tänker på det – det är bara en helt naturlig del av träningen som går mer eller mindre av sig själv. Och inte minst – din hund går exakt lika bra/ivrig/intensivt med belöningen osynlig – det är ju det den är van vid.

”Ja men, jag lyckas inte förstärka i rätt position om jag inte har belöningen redo i handen”, tänker du kanske.

Nåväl, det är därför vi har KLICKERN in the first place! Klickern är en ”bridge” mellan det ögonblick där du MARKERAR rätt beteende, och när belöningen serveras 1-3 sekunder senare. Det är just detta klickern är till för!! Belöningsplacering är något du kan använda I TILLÄGG till klickern, men inte som ersättning för den.

Men som klickertränare måste du faktiskt våga LITA PÅ KLICKERN. Om du är en belöningsplaceringskontrollfreak, är detta svårt till en början (inte minst för att du antagligen har slarvat så mycket med att hålla arbetspositionen efter klicket i flera år, så att din hund inte lyssnar särskilt mycket på klickern oavsett). Det är fort gjort att hamna i dåligt sällskap när man först hamnar på gatan.

Men till alla som är beroende – ni ska veta att det finns hopp! Det är bara att göra ett val: Från och med nu ska du hålla dig nykter och träna så optimalt som möjligt (med belöningen dold). Du bestämmer dig för att tåla att stå i det lilla obehaget det innebär att lära dig de nya mekaniska färdigheterna som du behöver medan det pågår – och om inte så länge har du fått så bra flyt på de nya mekaniska färdigheterna att du inte längre tänker på det.

PS: Lite torrträning kan kickstarta de nya goda vanorna! Här är ett par exempel på övningar du kan köra på egen hand innan du tar fram hunden. Börja kontrollerat med långsamma rörelser, vara noga med att hålla händerna lugna tills efter klicket – och låt tempot öka stegvist efterhand som dina rörelser får bättre flyt.