Utveckling av lekbelöning

Utveckling av lekbelöning

Ett av de (det?) viktigaste redskapen för oss hundtränare är att kunna belöna hunden för dess insats. Om man vill bedriva belöningsbaserad hundträning – ja, så säger det sig självt att belöning är något vi verkligen måste behärska om vi vill lyckas med inlärning! Och värdet av att ha en stor belöningsrepertoar med väl utvecklad bra lek har vi fått höra många gånger tidigare!

Under klickerträningens första år i hundvärlden spelade belöning med mat den största rollen, och det gör den säkert fortfarande för många hundar. Vad som fungerar som belöning är individuellt, och i grund och botten något som den enskilde hunden själv ”bestämmer”, men det betyder inte att vi inte kan påverka hundens preferenser. Belöning – eller mera precist förstärkaren – för ett beteende är enligt Premacks princip inte en sak, utan ett beteende – i den form vi oftast utnyttjar en förstärkare som ett beteende där man kan göra något med en sak: Äta, bita i något, springa efter något, kampa om något etc. Och vad hunden föredrar, det är det vi ska välja att använda om vi vill öka sannolikheten för ett annat beteende. Men! Då förstärkaren även är ett beteende så finns det alltså möjlighet att vi kan påverka detta. Det kan även omformas och göras mer sannolikt.

Naturligtvis kan vi inte undgå att de medfödda egenskaperna spelar en viss roll. Det är stor skillnad på hur lätt det är att få en basset att gå in i en intensiv dragkamp jämfört med en malle. Men detta är absolut inte endast en fråga om ras (gener) – som tidigare nämnt handlar det även om just denna individs preferenser i just denna situation. Så även om du har skaffat dig en läcker malle, är det inte nödvändigtvis säkert att den tycker att er dragkamp är rolig här och nu. I det följande dyker vi ner i detaljerna och tittar på aspekter i belöningsleken – vad är det egentligen vi/hunden gör under leken och varför gör den det – eller varför inte. Och den form av lek som jag mest fokuserar på här är lek med ett föremål som inkluderar dragkamp. Men några av principerna är de samma även i annan form av lek.

Foto: Lina Kayser

Faktorer som kan påverka leken

Som sagt: vi hundtränare har många gånger från diverse instruktörer och framgångsrika elithundtränare fått höra att det är ytterst viktigt att få hunden att leka. Så okej, du är triggad och mycket angelägen att få din hund att leka. Som ovan nämnt är det mycket olika från hund till hund hur intresserad hunden är av att ta något i munnen och hålla fast och eventuellt också ha en liten dragkamp med dig. Här är det flera saker att tänka på. Något av det vi tittar på här är materialvalet/typen av föremål och interaktionen mellan dig och hunden.

För vissa hundar spelar det ingen roll vad de tar i munnen, andra är mycket mer selektiva. Om din hund hör till de mer kräsna, kan du försöka med att presentera flera olika material. Ska det vara päls eller absolut inte ludet, eller kanske något som är mycket mjukt eller något som är lätt att hålla fast? Du får testa detta lite och se om det är något som hunden är mer intresserad av framför något annat. Börja med det hunden helst vill ta. Här kan man klicka och belöna med mat för att den tar olika former av material i munnen. Detta kan vara sättet att komma igång på, men när vi ska börja leka med föremålet, vill jag inte blanda in mat här. Naturligtvis härskar Premack även här, och man kan komma bra långt med detta, men kan också lätt få en hund som ”gör vad den ska” med saken men som fortsätter förvänta att maten följer efter, och som också behåller den Pavlov som hör till att äta – och det är en helt annan Pavlov vi gärna vill få fram i lekbelöningen. Därför kan det vara en fördel att shejpa sig fram endast med hjälp av föremålet.

En av de saker som kanske är viktigast att fokusera på är på vilket sätt du sätter igång leken. Man kan lätt bli så angelägen och ivrig på att få vovven att leka, att hunden kanske hellre tar saken i munnen för att få stopp på ditt tjatande än att göra det för att den absolut vill komma åt den grejen du har där. Det är helt centralt att hunden leker frivilligt och inte för att den antingen får saken stoppad ner i halsen eller griper efter leksaken för att du nu har retat den tillräckligt länge att den måste göra något för att stoppa din förolämpning eller att den kanske finner sig i detta därför att den vet att du till slut avslutar med en godis. Det är tyvärr inte helt ovanligt att se hundar som ”leker av plikt”, och vad är poängen med det? Ja, det är möjligt att du får hunden att hänga fast i en fleecefläta och nu stolt kan visa att din hund leker – du ska bara komma ihåg att det inte är det som är avgörande. Om en dragkamp eller annan form av lek ska fungera som förstärkare, ska det vara något som hunden gör frivilligt därför att leken i sig är rolig, eller sagt mera precist uttryckt: det mest sannolika beteendet för hunden just nu. Och hur kommer du underfund med om din hund verkligen tycker om leken? Jo, du ska titta på två saker: Vad är lekbeteendets funktion? Vad uppnår hunden med att gripa tag i föremålet? Griper den efter föremålet för att stoppa ditt tjat, eller för att den vill fånga föremålet eller roa sig med att få jaga det och tävla med dig om det? Hur kommer vi underfund med detta? Jo, det beteende du vill förstärka med leken – alltså det som kommer före leken – ska bli mer sannolikt. Det är ju egentligen väldigt logiskt och enkelt. Det är inte svårt att inse att det är en hel värld av skillnad i kvalitet på leken som hunden själv kastar sig in i med liv och lust jämfört med den där hunden vet att den måste göra det för att slippa ditt tjat.

Hur kan vi veta vad det är som gör att hunden väljer leken?

Det enklaste beteende att använda som ”testbeteende” kan vara att frivilligt springa fram till dig. Låt en medhjälpare hålla hunden och ställ dig en bit bort, redo med leksaken (utan att röra dig eller leksaken). Låt medhjälparen släppa hunden, och när den söker upp dig utan att du kallar på den, leker du med den. Upprepa detta ett par gånger. När den kastar sig mot dig för att få lov, vet du att du nu har en förstärkare som du kan använda till en mängd andra beteenden där det passar med lek.

Nu är det ju inte säkert att du har tjatat och hetsat hunden in i leken. Att gripa efter något som rör sig ligger mycket högt uppe i preferenshierarkin redan från födseln hos vissa hundar. Men det kan vara så att de ändå inte tycker det är särskilt behagligt att göra det i nära och vild kamp om leksaken med en människa. Detta nämnde jag också i förra numret av Canis.  Du ska även här ta reda på om den lek ni har tillsammans ökar frekvensen på det beteende du vill förstärka, och lägg även märke till hundens signaler – signaler är också beteende. Att hunden gör en djup morrning och får whale-eyes kan vara ett tecken, men det kan också vara intressant att observera vad hunden gör när den vinner leksaken. Om hunden väljer att springa långt iväg med leksaken och atomisera (slita sönder) det för sig själv, är detta åtminstone information till dig om att leken tillsammans med dig inte är av lika högt värde som det är att sticka iväg med leksaken och behålla den för sig själv.

Men vad kan du i så fall göra för att få hunden att leka med leksaken på ett sätt som den känner sig bekväm med och som bygger upp leken till en effektiv förstärkare?

Det finns många möjligheter. En möjlighet kan vara att ta en lång longerpiska som hästfolk använder och binda fast en trasa längst ut på piskans rem av det material som du tror din hund helst vill ta i munnen. Låt hunden vara helt fri och gör leksaken ”levande” som en mus som hunden ska jaga. Gör det till en början inte alltför svårt att fånga ”musen” utan anpassa den till hundens intresse. Och kom ihåg: Hunden ska själv kämpa lite för föremålet – du ska inte retas med den i ansiktet på den om den tvekar lite. Arbeta hela tiden bort från hunden så att den måste springa efter föremålet. Det är inte säkert att den omedelbart tar det i munnen, utan det kan komma senare när den börjar förstå poängen. Ge den ibland tid att nosa och undersöka leksaken om den inte hugger föremålet direkt, innan du åter gör den levande. Du kan se en liten film här

Leken med leksaken fastbunden i pisksnärten har vissa fördelar. Man kan skapa en jaktlek som är lättare att göra mer levande än om man bara har ett kortare lekredskap – och en del hundar tänder på det. Och sedan är människan i den andre änden längre bort från hunden och kan inte störa så mycket med olämpliga signaler och kroppsspråk mot hunden som den kanske känner sig pressad av. Är hunden känslig för tät interaktion med ägaren (eller figurant i skogen?), kan den långsamt vänja sig vid detta med hjälp av piskan, för man kan sakta göra avståndet kortare så att hunden lär sig att det är ofarligt att leka nära. Ditt ansvar är att vara medveten om din egen attityd och gestikulation gentemot hunden så länge den känner sig pressad av det. Med tiden lär ni känna varandra, och hunden lär sig att detta är roligt och ofarligt. Och när hunden lär sig att fånga något med större säkerhet, kommer den även få större självförtroende och vara mindre känslig för störningar.

Inte alla hundar drar fördel av longerpiskan – det kan t ex vara så att din hund kanske tycker det är roligt om du har något som du gömmer bakom ryggen och låtsas som om det är väldigt spännande och på så sätt utnyttjar dess nyfikenhet. Man kan också vara två personer som kastar leksaken mellan sig och när hunden blir jätteintresserad låter du den få den. Det är också bra om du deltar i leken med entusiasm – det kan hjälpa hunden mycket att våga gasa på om du lägger dig ner på marken och leker med den. Glada tillrop kan vara bra, men kom bara ihåg att hela tiden observera din hunds beteende så att du inte istället skrämmer den eller irriterar den.

 

Ta fram dragkampsleken

I början låter du hunden vinna leksaken så fort den griper tag i den och låter den få ha den en stund, och när den släpper, börjar du åter jakten (hela tiden med leksaken fäst antingen i piskan eller i en lång lina). Efterhand som hunden börjar ta ett ordentligt grepp i leksaken, kan du gradvis börja införa lite kamplek. Hunden ska nu arbeta lite mer för att vinna den. Du kan börja med att låta den vinna så fort den gör en ansats till att vilja dra bakåt. Här är det viktigt att tänka på att spela med handikapp! Du ska inte dra hunden mot dig, utan följa med den när den drar bakåt (som om hunden är den starkaste). Det är bra att gå ner på knä i höjd med hundens huvud och följa med den som om den drar iväg med dig. I början kan du behålla den långa linan i leksaken men avståndet mellan dig och hunden kan du efterhand minska och även hur mycket hunden ska kämpa för att vinna. Tänk hela tiden på ditt kroppsspråk – om hunden störs av att du böjer dig över den eller tittar den rakt i ansiktet, ska du undvika det. Inte alla är lika känsliga för detta, men vissa är det! Och det kan vara en bidragande orsak till att den inte värdesätter själva dragkampsleken. Det vi vill bygga upp med en bra kamplek, är att kampen med dig i sig får lika mycket, eller helst större värde än att vinna leksaken och springa iväg med den för att ha den för sig själv. Så länge du har en lång lina på leksaken kan du nämligen låta hunden vinna utan att släppa den helt ur din kontroll och få en pingpong-effekt genom att låta hunden vinna och ha den själv och så fort den släpper leksaken, sätter du åter igång. På detta sätt kan vi långsamt bygga upp en lek där hunden slutligen kommer tillbaka och bjuder upp till mera kamp, eftersom den har upptäckt att själva kampen är rolig, och du är den som erbjuder den och gör den levande. När vi har en hund som har kommit så långt, kommer lekens värde att ligga hos dig, och du har nu större kontroll över belöningsritualen utan en massa härjande med hunden. Det blir mycket lättare att få den att återvända med leksaken om allt det roliga försiggår hos dig.

Det är heller inte oväsentligt att poängtera att du hela tiden ska vara uppmärksam på att du får mesta möjliga initiativ från hunden innan du själv börjar agera. Tänk på att ditt agerande – dvs att ditt agerande antingen kan förstärka passivitet eller aktivitet hos hunden. Det är kärnan i att få den bästa leken som förstärkare: att vi förstärker hundens eget initiativ till lek så att vi får format fram att hunden går in i det med liv och lust utan hets så snart den får chansen. En bra förstärkare är något hunden väljer framför en mängd andra av världens erbjudanden!

Ska det vara regler?

När det gäller lekbelöning, menar många att det ska finnas regler för leken. De flesta har några av dessa regler (eller allihop):

  1. Hunden ska återvända med leksaken som den vunnit eller hämtat
  2. Den får inte röra fingrarna med tänderna under leken
  3. Den ska ta det jag serverar – och inte välja bort något
  4. Den ska kunna släppa och leken avslutas

 

Och ja, jag är helt enig i att detta absolut får träningen att gå lättare. Men det är inte oväsentligt hur du får detta genomfört! En diktatorisk regelregim kan kväva det som var intentionen med belöningsleken – det kan gå från att vara en lek till en övning i apportering och kanske går nöjet för hunden förlorat i detta, särskilt om du trasslar in dig i en massa felanmärkningar…

För det första är det väl inte nödvändigt att säga att hunden ska lära sig att känna reglerna innan man kan förvänta sig att den håller dem. Och ärligt talat, så bryr jag mig inte om att tala om regler här, det är snarare vilka kriterier du sätter och hur hårt du vill hålla på dem. Belöningslek är beteende som kan formas så det fungerar ändamålsenligt men utan att ge avkall på hundens glädjekonto. Om det inte är roligt, då är det inte en bra positiv förstärkare!

Punkt 1 ovanför är omtalad av många andra, så det kommer jag inte fokusera på här utan bara påminna dig om att frivillighet och förstärkning är rätt väg för att få det man vill ha.

Punkt 2 kan jag lägga till ett par ord om. Många föreslår att man ska skrika högt när hunden råkar träffa dig med tänderna. Min egen erfarenhet är att det absolut inte har haft någon effekt på mina hundar. Om det har effekt – varför fungerar det då? För att det är obehagligt/skrämmande för hunden? Det är något du ska fundera över. Hur mycket påverkar det din hund och kan det komma att dämpa hunden? Mitt eget redskap har varit att använda väl inlärd doggiezen på leksaken. Och så är hundens erfarenhet att träffa rätt något som kommer med tiden – och kom ihåg att ”shit happens”, hunden träffar inte bredvid med avsikt – de allra flesta hundar har faktiskt bithämning. Man får tåla lite av en riktigt lekglad hund.

Med punkt 3 menas det att hunden ska ta den belöning jag serverar i just denna repetition. Det som ligger i detta är att du erbjuder en bestämd belöning, och det är just den som är möjlig för hunden att få här och nu. Om hunden avvisar belöningen – t ex inte vill leka – ska du inte ta fram en godbit istället. Vad belönar du då? Jo, att hunden valde bort leken. Det är det effektivaste sättet att avlära hunden att leka, och det var ju inte precis det du ville. Om hunden vägrar ta den belöning du serverar, kan du fortsätta med att erbjuda och uppmuntra till lek, men du ska inte försöka tvinga igenom leken som omtalat ovan. Får du inte igång den här och nu, är det bara en misslyckad repetition. Och så får du ta till dig detta som en information med kanske flera budskap. Det kan kanske bero på att du belönar mycket stereotypt vilket gör att din hund får några mycket fasta förväntningar om vad som kommer och/eller att kvaliteten på den belöningsform du valde inte hade något särskilt värde för hunden i den situationen: Vad kan du göra för att ändra på detta?

Det är viktigt att tidigt i valpens liv lära den att ta alla möjliga material i munnen och att leka med så många olika saker som möjligt, och det ska du fortsätta med (eller påbörja!) även med den vuxna hunden. Se till att du inte själv tar med samma leksak varje gång du tränar, och träna hunden i att det kommer upp olika saker ur din ficka. Du är träningsmässigt mycket bättre ställd om du har lärt din hund att leka med många olika sorters leksaker. Och det kan ta lite tid för vissa hundar att bygga upp värdet på ett större urval. Ge det tid. Träna på det som en egen färdighet, och träna det i olika miljöer och situationer.

Punkt 4. Om det att släppa och avsluta leken inte fungerar, infekterar det både lekbelöningens kvalitet som förstärkare, och det gör att komma tillbaka med leksaken blir mycket mindre sannolikt, kanske omöjligt. Att få ett bra avslut på belöningsleken väntar jag med till en annan artikel. Det viktigaste att säga här är att det gäller att undvika alla former av konflikter och dålig stämning om hunden inte vill släppa.

Sammanfattning

Lek kan vara mycket annat än detta, och om hunden inte vill leka med hjälp av de förslag som här har givits – så försök något helt annat. I slutändan är det hunden som bestämmer! Det vi ska försäkra oss om är att det inte är osäkerhet eller obehag vid situationen som hindrar hunden från att leka, eller som gör att leken inte får en solid kvalitet som gör att den passar som positiv förstärkare. Har man gjort vad man kan på det här planet och den fortfarande inte leker på ett effektivt sätt – ja, då får man försöka gå andra vägar. Man ska bygga på det man faktiskt får – även om det endast är små uppslag. Observera din hund, även utanför träningssituationer. Kanske upptäcker du något helt oväntat att börja med?

 

 

 

 

[