Om man nyligen har börjat intressera sig för klickerträning, kan det i början vara lite svårt att förstå hur erfarna tränare kan fri-shapa hunden till att erbjuda beteenden ”frivilligt”, utan att i början locka, leda eller visa hunden vad den ska göra.

OBS: Jag skriver ”frivilligt” inom citationstecken, eftersom inga beteenden egentligen i princip är helt ”frivilliga”, men just detta är en lite mer avancerad diskussion. Under tiden kan vi definiera ”frivilliga beteenden” som ”beteenden som hunden erbjuder utan lockande/ledning och utan den verbala/visuella signalen som vi planerar att lägga till i slutänden”.

Mycket av nyckeln till en lyckad fri-shaping är det vi kan kalla ”handlingsutrymme”. Under träning kan vi tillrättalägga situationen så att hunden har STORT handlingsutrymme (alltså att den ges möjlighet att erbjuda många olika beteenden), eller LITET handlingsutrymme (där den endast ges möjlighet att erbjuda ett begränsat antal beteenden). Erfarna klickertränare är duktiga på att justera detta handlingsutrymme upp eller ner, allt efter vad som ger mest effektiv träning där och då. Handlingsutrymmet är en viktig aspekt på våra KRITERIER.

Förr i tiden, för 20-25 år sedan, då klickerträning först blev introducerat, använde de flesta tränare ofta ett ganska stort handlingsutrymme när de shapade in nya beteenden. Jag kommer ihåg gamla amerikanska klickerträningsfilmer på VHS-kassetter, där tränaren ofta satt på en stol, medan hunden var lös och kunde röra sig fritt i rummet och i princip göra vad som helst (inklusive gå någon annanstans), medan tränaren klickade varje gång hunden gjorde något som verkade närma sig målet.

Efterhand som klickerträning blev mer populärt bland tävlingstränare, och som ofta hade mer behov av precision, ändrade sig träningsstilen något på denna punkt. Här är några sätt att reducera hundens handlingsutrymme, så att det är lättare för hunden att erbjuda just det beteende som vi är ute efter, snabbare eller mer precist:

 

• Träna med hunden i koppel (så att den inte kan gå undan)

 

• Träna inomhus istället för utomhus

 

• Träna helt utan störningar

 

• Tillrättalägg miljön (t ex träna intill en vägg)

 

• Använda olika former av strategisk belöningsplacering, som ofta placerar hunden på rätt startpunkt inför nästa beteende, osv.

 

• Träna repetitionsbaserat med ”rena looper”

 

• Sitta på huk rakt framför hunden (eller använda en annan ”särskild position” som är     unik vid träning av just detta beteende)

 

• Använda target, låda eller plattform

 

• Se till att hunden har lärt sig fler grundläggande beteenden väldigt bra, så att det är lättare att lära in det nya beteendet (t ex att hunden har lärt sig att sitta rakt vid vänster fot, styra bakdelen, göra vändningar på stället, handtarget, osv, innan du tränar ”fritt följ”). Ju mer hunden kan ordentligt innan, desto mindre är i praktiken hundens ”handlingsutrymme”, och ju enklare är det för tränaren att få fram det nya beteendet ”frivilligt”.

 

• Om du använder lockande (alltså leder hunden med en godbit, lägger ut en boll som den ska springa mot osv), är handlingsutrymmet i princip pyttelitet (och vi talar inte längre om ”fri-shaping”). Det samma gäller när du använder en redan inlärd signal.

 

Fördelen med att träna in nya beteenden med litet handlingsutrymme är som sagt att det är enklare att få fram rätt beteende snabbt, eller att få fram beteendet så att det ser ut exakt så som vi vill ha det med så liten variation som möjligt. Detta kan vara nyttigt i många sammanhang.

Men det finns även fördelar med att träna med stort handlingsutrymme! Om hundens handlingsutrymme är stort, betyder det att det finns mycket få extra stimuli som vi sedan måste ta bort. Detta betyder att om du först får etablerat ett frivilligt beteende riktigt bra i en situation där hunden i princip kan göra ”vad den vill”, har du redan ett mycket bra generaliserat och självständigt beteende. Så några gånger är det kanske värt att använda lite längre tid i början av träningen innan man ser det färdiga beteendet, och hellre få tillbaka den här investeringen längre fram.

Om du tränar med litet handlingsutrymme kan du kanske få fram det rätta beteendet snabbare, men det är lätt hänt att ”fastna” på denna nivå och få hjälpberoende pga det lilla handlingsutrymmet. Om du t ex har jobbat mycket med ”fjärrdirigering” (alltså ställningsförändringar stå/sitt/ligg) sittande på huk rakt framför hunden (för att få helt precisa rörelser och låsta fram/bakben osv), är sättet du sitter på en kraftig hjälp som du sedan måste reducera för att komma i mål.

Så vad är ”bäst”? Stort eller litet handlingsutrymme?

Som med allting annat – ”det beror på…”. Det som är viktigt är att du som tränare är duktig på att JUSTERA och VARIERA handlingsutrymmet både upp och ner utifrån vad hunden behöver där och då.

Mitt råd är oftast ”använd så stort handlingsutrymme som möjligt” eller ”använd inte mindre handlingsutrymme än nödvändigt”.

Vi vill få fram beteendet exakt och så snabbt som möjligt (om din hund ofta blir ”frustrerad” när du klickertränar, ta då en titt på det ”handlingsutrymme” som hunden har tillgängligt när ni tränar).

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att beteendet inte är ”färdigt” förrän det kan utföras självständigt i flera olika situationer (inte bara i en speciell situation). Och ju större handlingsutrymme du kan använda från början, desto kortare väg är det till målet när du väl har fångat det rätta beteendet.

Lycka till med fri-shapingen!

Mvh

Morten Egtvedt

 

PS: Ny klickerinstruktörskurs startar i augusti, och det är fortfarande några lediga platser kvar.

Få med dig din bästa träningskompis, anmäl er och investera det kommande året i att vidareutveckla din kompetens som hundtränare och instruktör! Den här kursen kommer du att ha stor glädje av hela resten av din ”hundkarriär”!

Anmälan och information på www.klickerinstruktor.se