Är operant inlärning en träningsmetod?

Är operant inlärning en träningsmetod?

Ett litet försök på att klarlägga vad operant inlärning handlar om.

Allra först: Det är inte min avsikt att ”korrigera” någon med detta inlägg – det är endast ett försök att klarlägga en förvirring som jag har sett härskar i vissa hundtränarkretsar under ett antal år.

Om man surfar runt lite på nätsidor med hundskolors presentation av sig själva eller i blogginlägg och artiklar, kan man ibland stöta på utsagor som ”här tränar vi helt operant” eller ”vi använder den operanta inlärningsmetoden” eller likartade formuleringar. De används oftast i klickerträningskretsar, men inte bara där. Att tala om operant inlärning har ”gått hem” hos vissa och blivit namnet på en metod med två grundläggande förutsättningar: att man tränar belöningsbaserat och eventuellt också att man tränar med frivilligt beteende.

Beteckningen operant betingning eller operant inlärning är namnet på en inlärningsprocess som beskrivs inom beteendepsykologin. Och som i många andra likartade sammanhang sker det något med precisionen i språkanvändandet när man börjar använda vetenskapliga termer i ett sammanhang där man samtidigt vill förklara saker med ett vardagsspråk. Och det är just den problematiken som sker här. Låt oss därför för ordningens och klarhetens skull städa upp lite här.

Som sagt: Beteckningen operant inlärning är inte namnet på en träningsmetod, utan på en inlärningsprocess där operant beteende ingår. Den processen handlar om att beteendet hos en individ kan förändras genom de konsekvenser som följer efter beteendet. De fyra överordnade konsekvenserna kallas positiv och negativ förstärkning och straff. På god svenska: En individs beteende kan förändras pga att något sker efter beteendet och som påverkar om individen åter vill utföra detta beteende eller inte. Det betyder alltså med andra ord att det är tal om en operant inlärning oavsett om det används straff eller förstärkning (i dagligt tal ”belöning”, men heller inte detta är precist språkanvändande, men det är inte det viktigaste här). Det betyder i praktiken att det faktiskt är meningslöst att tala om att man tränar helt operant. Alla tränar operant oavsett om man använder ett stryphalsband för att lära hunden att gå fint i koppel, eller om man använder godis för att belöna den för önskat beteende. Båda dessa är operant inlärning. Operant inlärning är alltså inte enbart belöningsbaserad inlärning. När det här smyger sig in ett missförstånd, kan det kanske handla om att merparten av dem som betecknar sig själva som klickertränare, har valt bort positiv straff och negativ förstärkning från sitt träningskoncept och samtidigt även använder beteendepsykologin som utgångspunkt för att bli medvetna om/förstå träningsprocessen med hunden för att göra den effektiv.

Det var den ena delen av utsagan. Den andra delen som vissa lägger i betydelsen av utsagan, är det där med frivillighet.

Nu måste vi åter titta på definitionen av operant inlärning. Den typ av beteende som kan genomgå en sådan inlärningsprocess är de operanta beteendena och definieras alltså endas av att de kan göras mer eller mindre sannolika genom konsekvenserna som vi talade om tidigare. Dessa konsekvenser bildar basen för det val som individen gör nästa gång den står i en motsvarande situation. Därför talar man ofta om att operanta beteenden är viljestyrt intentionellt beteende (också något som forskarna diskuterar men som inte är poängen här). Kort sagt: man väljer om man åter vill utföra beteendet i förhållande till om det lönar sig eller inte.

Detta står i motsats till en annan typ av beteenden och motsvarande inlärningsprocess(er), nämligen reflexer och klassisk betingning. Reflexer kan inte bli mer eller mindre sannolika pga konsekvenser, de utlöses bara när nyckelstimuli uppträder. Du kan inte välja bort att det vattnas i munnen när du ser eller luktar att läcker mat är på väg ner på din tallrik, ej heller låta bli att sparka ut med benet när läkaren slår dig under knät med en hammare… oavsett om du får löfte om 100 kr eller en stöt med en elpistol. Det bara sker! Reflexer är därför i högsta grad ofrivilliga beteenden och operanta beteenden i detta sammanhang frivilliga, då vi har möjlighet att välja om vi vill göra det eller ej.

Jag tror att många har missförstått eller blandat ihop denna form av ”frivillighet” med den form av frivillighet som vissa klickertränare talar om när de väljer ett koncept i träningen som handlar om att låta hunden själv prova sig fram och uppfatta vilket beteende som leder till förstärkning (belöning) och vilka som inte gör det, med så liten påverkan från föraren som möjligt. Men det är hela tiden tal om en operant inlärningsprocess även om du använder massivt lockande! Det är inte ditt val av träningsteknik som definierar operant inlärning. Operant inlärning är namnet på en inlärningsprocess – inte en särskild metod.